Tiden går fort när man har roligt, sägs det ju. =)

Det har varit en vecka fylld av allt möjligt må jag nog ändå säga.
När Signe kom hem, så var hon till en början mycket reserverad och tydde sig till mig och Linda.
Selma (vår Malinois/Dobberman tik på 4 år) var ju såklart med i ”flocken”.

Barnen här hemma har fått kämpa sig fram till ett förtroende från Signe. Men nu har det släppt, och hon har lärt sig att känna igen familjen.

Hon har blivit mer säker i sitt nya hem, och hittar självsäkert runt som handen i handsken.
Leker mycket med Selma, som har börjat visat helt nya sidor av sig själv.
Selma sänker sig mycket till Signes nivå, och låter den lilla primadonnan komma undan med mycket, dock så kommer hon aldrig någonsin att dela med sig av sin snuttefilt. Där går Signe bet.
Men i övrigt så ser nog Selma lilla Signe som sin lilla valp. 🙂

Vi har tränat en del på att gå i koppel, så det har hon inga problem med längre.
I början så var det såklart lite ovant, men nu är det inget som hon reagerar på längre.
Såklart lite svårt att veta när kopplet tar slut, och det tar stopp. Men det kommer väl det också.

Hon har även lärt sig att katterna är 2 märkliga filurer. Dom har vassa klor, och dom fräser en del när Signe kommer. Det är nog inte bara Signe som ska anpassa sig där tänker vi.
Idag fick hon sig en smäll av Berra (som är den sura katten). Dock var det utan klor, så det var nog mest egot som fick sig en törn. Där har vi en bit kvar på inlärningskurvan.

Dagen till ära, så har vi klippt klorna för första gången sen hon kom till Sverige.
Det gick som en dans.
Med det säger vi tack för idag, och en bild på Signe efter kloklippningen… <3