Vi hade en plan som innebar att vi skulle sikta på att köra till Tyskland och para Signe i samband med hennes nästa löp, som då var beräknat till mitten på juni, och då skulle vi köra till Tyskland i månadsskiftet juni/juli. Det hade ju då inträffat under vår semester.
Så blev det alltså inte, den lilla damen bestämde sig för att hennes löp skulle starta redan den 28 maj. Vilket innebar att vi hastigt och lustigt fick blåsa alla agendor och köra till Tyskland redan den 6 juni.
Boka om allt med uppfödaren i Tyskland, och börja leta boende alltså.
Klockan 05:00 påbörjades den 750 km långa resan ner till Wickbolsen.
Vår roadtrip var igång…
Vi hade hittat ett boende i Fischbeck, som ligger 9 km från uppfödaren.
Kl. 14:30 så hade vi kommit fram till boendet och checkat in.
Därefter så kontaktade vi uppfödaren, och det gick att komma förbi redan samma dag.
Så på lördagen träffades vi under ett par timmar, fördelat på ett par sessioner.
Däremellan så var vi på lite sightseeing i Hameln.
På söndagen så var både jag och Linda som ett par urvridna trasor. Trötta, sovit lite halvkass i sängar som inte var vår egna. Vi hade 3-4 sessioner med Otto, och vi passade på att åka på ytterligare lite sightseeing, fast denna gång till en stad som heter Minden. Det visade sig vara en riktig höjdare, en stad som faktiskt blev en stad år 800.
Mycket historia alltså. =)
Måndagen, så checkade vi ut från boendet och körde till uppfödaren för ett par sista sessioner innan vi styrde kosan hemåt igen.
Vid 21 tiden så rullade vi in på parkeringen här hemma.
Trötta och slitna efter alla timmar i bilen. Men samtidigt glada och nöjda efter detta äventyr.
Vi har fått lära känna Nina och hennes underbara familj, träffat en massa söta valpar (16 för att vara exakt). Vi kan även ha köpt en valp också, en Retro F2, hane.
Om jag får bestämma så ska han heta Lennart. *nickar*
Totalt sett blev det ca 170 mil denna tripp.
20 timmar och 35 minuter i bilen.
Snitthastighet 81 kmh.
139 liter bensin
Minst 1 fototillfälle när det gick från 165 – 70 kmh – Spännande att se vad vi slutar på i den bingon.
Vi tackar också Google Maps som hittade en väg som var ”11 minuter snabbare”, och det slutade med att jag stod och tankade mitt emot tågstationen i centrala Hamburg.
Så det var en lögn, det var ingen besparing på 11 minuter.
Linda fick också uppleva ”Currywurst” med tillhörande bad av curryketchup.
Hon var inte helt jätteimponerad av den frukosten. hehe…
Men gott var det, tyckte jag…
Otto, vilken kille!! =)

Signe

